Ola Främby berättar om sin Riskenblasker

Foto Sofie Bergkvist

När jag gick i 9an var min högsta dröm en amerikansk Rickenbacker gitarr , som mina hjältar Pete Townshend, Paul Weller, John Lennon m.fl. hade.

Men att hitta en sådan i Staffanstorp i början av 80-talet var bara att glömma, så jag fick vackert ta och bygga mig en. Jag minns att träslöjdsläraren levde upp rejält inför projektet (han var väl trött på alla skärbrädor och smörknivar kantänka) och var ovanligt engagerad. Den byggdes enligt alla träslöjdskonstens regler av plywood och björk, och limmades med trälim blandat med sågspån.

Sladduttaget kom från en ärtburk. Foto: Sofie Bergkvist

Mickar, stall, strängfäste och sådant köpte jagbilligt i en liten affär i Gamla Stan, som hette Dragspelsimporten. Mickarna -Schaller- kostade 60 spänn styck. Plektrumskyddet är vanlig genomskinlig plast som jag sprejade med guld och sladduttaget är fäst vid en bit plåt från en ärtburk. Den tenderade att lossna när man skulle sätta i sladden och trycktes då in i gitarren, vilket är lagom störigt när man står på scen.

Jag har använt den mycket genom åren (trots sin märkliga look och trots att den är extremt trälig att spela på) för den låter bra. Inte rent och klingande som en Rickenbacker 12a, utan snarare kort, starkt och ilsket, som en sniken Burns kanske. På The Girls första singel, I Beg Your Pardon låter den grymt! Och jag höjde min 2a till en 4a i slöjd den terminen.

Ola Främby

6 svar på ”Ola Främby berättar om sin Riskenblasker

  1. D! vilket kärt återseende. Minns första mötet på Hemgården när jag Isse & Steeeeve körde ”It’s a mod mod world” i nån sorts battle of the bands mellan the Pow och whatever ni hette då? Tape? Girls?. inbillar mig att det var just Riskenslaskern jag lånade då. Köpte senare en egen ”riktig” Rickenbacker 365, 6-strängad.

    D.

    • Underbart vad hemslöjden kunde skapa. Kommer faktiskt ihåg spelningen med Pow och något annat band som delade listan. Också det fantastiska av att se ett, vad vi tyckte, stort antal mods på scootrar som kom resande från Älmhult – åkande i karavan.. Vi hade inget liknande i Malmö–Lund, utom möjligtvis några yngre mopedvespa åkande mods, eller en och annan ensam som åkte fram. Stora dagar! / M

  2. Pingback: Popstad Lund 1971-1996 | HetaVax

Kommentarer är stängda.